28.10.2013 There´s no cow on the ice!
28.10.2013
There´s no cow on the ice!
Uppifrån det berg i Sverige, där Eric bodde, bredde hösten ut sig över Baggensfjärden. Just nu som en kornblå yta bakom husen och de brinnande träden. Beatelund på andra sidan, på Ingarölandet, låg där fortfarande som en vit prick. Det kändes skönt och tryggt att åter vara hemma.
Det där att känna sig hemma hade Eric ofta tänkt på under dagarna på flamencoberget Sacramonte i Granada. Flera gånger kom ångestattacken över honom där han låg ensam i sitt rum i grottan. D.v.s. ensam var han ju inte. Där fanns Livia och Sara Divina och hennes lilla pojke och så Evert förstås, men det hjälpte inte. Ensam med sig själv långt hemifrån i natten, med Alhambra och månen däröver om han öppnade fönsterluckorna. Visst, men det hjälpe inte.
Han tyckte att han skulle göra ett ordentligt försök att komma över det onda som brände inom honom. Olustkänslan nere i magen. Han satte sig upp i sängen och försökte andas djupt. Stora andetag som fick ta tid på sig att utandas. Han kände snabbt ett motstånd, andningen fastnade på halva vägen och han fick flera gånger ta nya andetag. Han ville försöka få dem att bli utandade i en följd och han lyckades ganska bra.
Han höll på så ganska länge med de hela andetagen där luften tycktes ebba ut långt ner i magen. Han visste inte hur länge han suttit där, men plötsligt kände han sig tillfreds igen. Andningen var lugn och tillitsfull.
Han tänkte: Att ha hemlängtan, kunde det ha med den här ångesten att göra? Om man var hemma i sig själv spelade det då någon roll var man befann sig i världen? Så länge man hade tak över huvudet och var någorlunda mätt spelade väl det ingen roll?
Det är ingen ko på isen, tänkte han och var så lugn nu att han kunde se det roliga i att översätta det svenska uttrycket till engelska: There´s no cow on the ice!
© Mats Paulson